Innovation through IT

Moving on!

Writing a blog is fun. It is also quite time consuming and since time is almost always a scarce resource in the line of consulting the volumes of text is sometimes suffering. And volumes of text is a very important key success factor in the success of a blog. Therefore I am joining forces with my excellent colleagues at the blog "Capping IT off" where I will share the task of writing with some of the best technology brains we have at Capgemini.

If you want to follow my adventures please go there!

Vacation period is over

Since my last post was in English and that worked well (as in even number of visitors) I thought I'd continue to write like that. In English that is, not extremely long posts!

Today Google launches Chrome, their own first webbrowser, built from the ground up to cater for the needs of the application heavy, rich interface using audience of today. I will most certainly test this one out as soon as it is available for download.

Read all about it here. Or even better here.

Vi är omnämnda!

Vad sägs om det här då? Disruptive listar oss som en "viktig" blogg.

"Jag blev väldigt förvånad över denna bloggen, ämnet och nivån på tankarna. Är man inne på innovation är denna blog nästan ett måste i Sverige"

Nästan ett måste! Det måste vara ett bra betyg. Tackar för omnämnadet, Christian!

Uppdatering! Jag glömde länken!!

The fat tails of innovation

I thought it might be time for a post in English, not that I think that there are a major pull for the information on this blog abroad (there is barely any in Sweden!), but there might be, so hence be prepared!

In that sentence I basically summarized the view put forward by Nicholas Nassim Taleb's (from now on referred to as the acronym NNT) in the extraordinare book "The Black Swan". It is a book about knowledge, the limits of knowledge and the immense power of the unknowable, i.e. the things that we don't know that we don't know and how this affects our world much more than we would like to think of.

Let me start anecdotal with the story of the Nobelrid hedge fund Long Term Capital Management. I will not bore you with the technicalities of the fund (mainly because in my physics studies I did not venture into the econophysics branch so I do not understand the complex mathematics involved), it is suffice to say that the fund was highly leveraged and speculated according to a mathematical model that was based on the work of at least two Nobel laureates. The full story can be found here, I will just mentioned that the fund started in 1994, was extremely successful for a number of years but in 1998, the fund lost amounts estimated at $4.6 billion in an event probably triggered by the 1997 East Asian financial crisis.

The model according to which they traded did apparently not take into account the possibility for such an outlier as the East asian financial crisis. Implicitly, in their models, such unlikely events were truly unlikely, i.e. "not supposed to happen". Enter NNT (remember the acronym for Nicholas Nassim Taleb) and the concept of black swans. Black swans are events that are truly unlikely, nothing in the past would ever point to their existence (think 9/11, the stock market crash of 1987, the birth of Google, etc). Their second trait is that they impact the world immensly. Actually their impact is so large it overshadows everything else within their specific area, or even worse in finance, it actually overshadows everything. Their third trait is that, in hindsight, we believe that we can find a narrative that fits the event, "that we understand" the reasons for it occuring, even though we were absolutely oblivious to it up until it actually happened. The crash of LTCM was a black swan.

NNTs main point is that unlikely events are actually not that unlikely, they are only unlikely within the framework that we tend to view the world with in general, the standard deviation world of the Gaussian probability function. One main property of the Gaussian is that probability declines very rapidly when you move away from the average. Hence, applying the Gaussian to a situation where probabilities are in fact not Gaussian will dramatically underestimate the probability of an unlikely event. What kind of probability function do you think the LTCM was based on? If you think that Mr Nassim is right, and I must say, he puts forward very convinving arguments, one must accept the fact that the world is not only more volatile than we usually believe, it is also intrinsically associated with the fact that we can't estimate the probabilities at all. It is in fact, quite impossible to predict the future in any kind of sense. Yes, we can predict certain things quite well but in fact the high impact, improbable events called the black swans effectively erase the minute effects that the predictable might have. Let us do a thought experiment:

You are an analyst at a finance institution and the year is 1994 and a new thing called the internet and the world wide web had made something of a footprint in the marketspace. You try out something called a browser named Mosaic and you type an impossibly long array of letters in something called an adress field. You wait three minutes while you modem is doing its noicy task of talking to a server somewhere in the world and finally you see....plain ASCII text on a white background! Bored with the experience, since you are a man of flair, coiffure and the heir to the masters of the universe, you throw the investment prospect of a firm called Amazon in the waste basket with the words (that you later were famed and ridiculed for by your peer investors) "No one will by books in this lousy way. Let's put another $100 million dollars in the Long Term Capital Management hedge fund instead". In one instance you have missed a positive Black swan (the advent of Amazon) and fully bought into a negative Black swan, the collapse of the LTCM, where the former has been taking away "predictable" income for many of the later e-commerce ventures whereas the latter effectively erased the fund's initial successful years.

No one is able to predict the future so be wary of those who claim they can is a phrase that echoes throughout Talebs book. So what does this imply for those people engaged in innovation? In all essence, nothing much, what Taleb mentions has been a reality all along and well know among those living in the venture world, he just articulates it and makes us aware of the fact that we shouldn't listen to expert forecasters and people in suits (Ooops, I wear a suit quite often, actually every day) too much. Actually, he says don't listen at all but that might be streching a bit far.

True innovation in terms of not only improving existing structures but actually changing the structure itself is per se impossible to predict as well as it is impossible to assess the probability that such a structure changing innovation actually comes along at all. We live in a world of unknowledge as Taleb wisely puts it.

But we are in no place to fatalistically give up and surrender to forces more powerful than the Gaussian. An open mindset, a willingness tro try new ideas and an explorative mind are things that will helps us in the pursue of both truth and richness. Explore new ways of doing things, explore that path never taken before and see where it leads you; probably not towards a Black swan (cause remember they are still rather unusual) but then again you wouldn't know. Explore many things simultaneously to expose yourself to as many possible positive Black Swans as possible, don't risk everything on one bet, diversify (but not by using Sharpe ratios!) and be more afraid of missing an interesting opportunity than of the embarrasement of being ridiculed by the crowd.

Invisible infostructure

För några veckor sedan skrev jag om hur tjänstesamhället förmodligen inte kommer bestå av enbart ett ökande antal baristor, hushållsingenjörer (sic!) eller au pairer utan snarare en paketering av produkter i tjänsteformat. Det visade sig att en av mina exempel för ut den framtida datorn kanske ser ut redan är här. Så här skrev jag:

Imorgon köper du en ytterst basal dator, kanske bara tangentbord och skärm och något form av kommunikationsgränssnitt mot internet. Sedan köper du alla typer av tjänster via nätet efter förbrukning. Skall du spela Counter strike kanske du hyr och använder tre timmar processor och minnesprestanda i samband med att du loggar in med din CS-profil. När du surfar på en receptsite eller läser den här bloggen kanske datorns inneboende prestanda räcker. Oavsett vad så köper du en tjänst, inte en produkt.

Här skall jag göra det extremt tydligt att det är snarare tur än skicklighet att jag råkade chansa rätt. Jag läste som vanligt Capgemini's något mer officiella blog, skriven av våra globala CTO, i morse och ramlade över den här posten.

Chip PC, ett israeliskt företag tillverkar en dator som man enbart pluggar in i ett LAN-uttag och kopplar just en skärm och tangentbord till. Så nära osynligt man kan komma utan att använda en magisk mantel. Det enda vi behöver nu är en extern tjänst där man kan köpa processorkraft på kran (Amazon, vad väntar ni på, gör er EC2 plattform tillgänglig för Counterstrikespelare!)

Det är inte nytt men det är bra

Ibland måste man ta ett steg tillbaka från strukturerade todo-listor och bara låta tankarna flyga runt lite fritt utan mål och mening. Oftast slutar det med att man hittar bra mål och mening inom områden man från början inte hade tänkt på alls.
När jag lyssnar på Badlands får jag kalla kårar över hela kroppen och jag knyter näven i mina kostymbyxor och tänker att nu jävlar bryter vi ny mark och river de gamla strukturerna. Låten får mig helt enkelt att vara en gnutta naiv och det är precis det man måste vara när man gör nytt.

Servicesamhället, lite statistik

John Hagel, managementguru och innovationsfantast har en relativt spännande blog som primärt hanterar "Edge innovation", dvs. innovation ute på gränserna i företag. Ute på gränserna där företag generellt sett inte tittar eller vill söka sig efter nya intäkter.

Han har lite siffror på om USA är en tjänsteekonomi eller inte som han hämtat härifrån.

Here are some that I came across in a recent article on “Old School Economics” by Christopher Caldwell:

* “the U.S. now has more choreographers (16,340) than metal-casters (14,880)”
* “more people make their livings shuffling and dealing cards in casinos (82,960) than running lathes (65,840)”
* “there are almost three times as many security guards (1,004,130) as machinists (385,690)”

Så det är alltså inte bara så att tjänstesamhället består av stora tunga industrier som transformerar sig till tjänsteföretag.

Servicesamhället är inte vad du tror det är

I tid och otid hör man folk prata om tjänstesamhället eller om serviceekonomin. Ofta får man en relativt diffus bild av vad de faktiskt menar. Jag får ofta intrycket av att de flesta människor associerar tjänster med att servera kaffe (som den stiliga baristan här ovan gör), klippa hår, byta olja på bilen eller möjligen installera en varmvattenberedare under källartrappan och det är förvisso inget fel med det. Det är ju ändå tjänster som produceras. Det som är felaktigt är snarare tron att det är hantverkartjänster eller barnpassning som kommer utgöra grunden i tjänsteekonomin.

Tjänsteekonomin står för något mycket mer genomgripande och allomfattande än att de bastjänster som vi idag använder oss av kommer att växa i volym och värde. Det handlar snarare om att leverera de behov människor har i form av tjänster istället för i form av diskreta produkter. Låt mig exemplifiera:

Idag köper du en dator och installerar ditt lagligt köpta Officeprogram när du kommer hem. För både datorn och Officeprogrammet har du betalt en engångssumma som kommer verkar orimligt hög om tre år.
Imorgon köper du en ytterst basal dator, kanske bara tangentbord och skärm och något form av kommunikationsgränssnitt mot internet. Sedan köper du alla typer av tjänster via nätet efter förbrukning. Skall du spela Counter strike kanske du hyr och använder tre timmar processor och minnesprestanda i samband med att du loggar in med din CS-profil. När du surfar på en receptsite eller läser den här bloggen kanske datorns inneboende prestanda räcker. Oavsett vad så köper du en tjänst, inte en produkt.

Idag köper du en bil, betalar en mycket stor engångsumma (som du dessutom ofta lånar till) och varje månad betalar du försäkring, värdeminskning (oavsett hur mycket du använder bilen) och driftskostnad (som beror på hur mycket du använder bilen).
I morgon köper du bekvämlighetstransport. Reser du mycket kanske någon form av affärspaket är att föredra där du alltid har tillgång till en likadan bil var du än i världen befinner dig. Lås upp bilen med din digitala nyckel och allt ställs in precis som du vill ha det (körställning, spellista på radion och hur du har backspeglarna). Du skulle tom kunna ställa in antalet hästkrafter du vill ha i motorn (det styrs numera nästan helt elektroniskt, fråga bara din lokala chiptrimmare) för just den resan som du är på väg att ge dig ut på. Det här finns redan i något mindre sofistikerad men fortfarande attraktiv form på t ex Sunfleet.

Tjänstesamhället handlar om att paketera våra behov i ett tjänsteformat snarare än ett produktformat. Vinsten, för både producent och konsument, är ett högre kapacitetsutnyttjande och en mer korrekt prissättning av den tjänst som konsumeras. Tänk till exempel på hur ofta du faktiskt använder din bil. En kvart på morgonen och en kvart på kvällen. Tjugo minuter på väg till svärmor under helgen. Kapacitetsutnyttjande för bilen du äger ligger runt fem procent. Det du betalar för är egentligen bekvämligheten av att alltid ha tillgång till transport inte tillgången till en bil.

En av de viktigaste komponenterna i att skapa tjänstesamhället jag skisserar ovan är IT. Utan välfungerande system som kan tillhandahålla hög flexibilitet och låga kostnader kommer tjänstesamhället inte att realiseras. Vilka är i era ögon de viktigaste komponenterna för den framtida IT som understödjer tjänstesamhället.

Iphone länkar

Jag använder Pmetrics som statistikmotor för den här bloggen. Statistik är viktigt för en informationsjunkie som jag. Då är det kul att se att någon, jag vet inte vem, har laddat bloggen från Facebook på en iPhone. Mitt i den högteknologiska smeten kan man säga.

Framtiden ligger i koppla ihop den reella och den digitala världen

Idag blev jag alldeles varm i kroppen när jag läste om Nota på ReadWriteWeb. Nota tillverkar T-shirts. Eller fel. De tillverkar faktiskt inget alls, de plockar ihop tjänster från andra företag till en tjänst som förhoppnings har ett större värde än de enskilda delar har ensamt. De liknar Threadless, posterchild extraordinaire för den virtuella produktionsvärlden men de tar konceptet ett rejält steg längre. Konceptet är enkelt:

En bild laddas upp till Nota och vem som helst kan beställa en T-shirt med bilden som tryck.

Vem som helst beställer T-shirten och bär den på stan

Nån annan, du eller jag eller Mr Yamamoto, ser T-shirten och tycker den är grym

Vi scannar en streckkod (QR) som finns på T-shirten (det här är Notas innovation!) med vår mobiltelefon

Vi får tillgång till en URL där bilden finns och eftersom bilden är licensierad under Creative Commons (inte Notas innovation men väldigt smart) kan vi editera den hur vi vill och köpa den som T-shirt

Det här är helt enkelt klädvärldens motsvarighet till Wikipedia. Det fungerar i Japan där i stort sett varenda telefon klarar av att scanna QR-koder och de finns därför runt om i hela det Japanska samhället och fungerar som en naturlig länk mellan det fysiska samhället och det digitala. Användningsområdena sträcker sig från vanlig reklam till i stort sett, tja, vad som helst. Är din buss försenad, scanna stationens QR-kod och felanmäl linjen (det kanske är en trafikombyggnad längs linjen och då får du ett meddelande tillbaka till din mobil om det), behandlar polisen dig okänsligt vid en fotbollsmatch, scanna QR-koden och skicka en anmälan direkt, ser du en annonstavla med världens snyggast skjorta på, scanna QR-koden och få en vägbeskrivning till den nämaste affären inom den multinationella kedjan som säljer den.

Koppla verkligenheten och den digitala världen, där är en av the next big things.